När det handlar om krishantering och kriskommunikation är det viktigt med förtroende i frågan, ibland kan man kalla det för förtroendekriser. Denna typ av kris rör ofta ledningsnivå inom organisationer och kan handla om bland annat skeva värderingar, fusk/falsarier eller misskötsel på ledningsnivå (Eriksson, 2014:23). Internet som är tänkt som en unik, jämlik och demokratisk arena där alla har möjlighet att få skriva sin åsikt, har även den en baksida. Det som senast uppkommit som kan rubba förtroende är näthat, både mot organisationer likväl som privatpersoner. Eftersom det är så lätt för utomstående publik/intressenter att fylla diskussionsforum med bland annat kommentarer och förolämpningar (Eriksson, 2014:28).
 
Förtroende nivåer formas utifrån dennes personliga kontakter och kommunikation med myndigheter, men också av den bild som ges av myndigheten i sociala medier. Fördelar med att integrera i sociala medier när det handlar om kriskommunikation är att det kan ha en direkt och indirekt inverkan på publiken under själva krisen. Journalister använder alltmer sociala medier som källor för nyhetsgenering. Dem kanske också fungera som känslomässigt stöd för publik efter att en kris har inträffat såväl som ett sätt för publik att kunna dela information och kräva upplösning (Fisher Liu et al, 2011:346). 

Egen tanke: Åter igen talar vi om förtroende, och hur pass viktigt det faktiskt är ur alla aspekter. Handlar det inte om att knyta band med intressenter, konsumenter eller publik så handlar det om att integrera tillsammans med andra.

I slutet av augusti lanserade fintech-bolaget Anyfin sitt nya kommunikationskoncept. Bolagets affärsidé var att med hjälp av AI få ner sina kunders låndekostnader. En reklamfilm som visades på bolagets Facebooksida där man utmålade krediter som “helt bekymmersfri lösning på konsumentens eventuella ekonomiska problem”. Men efter att Konsumentverket belyst detta och menar att Anyfin i sin marknadskommunikation bidrar till att “försköna bilden av skuldsättning” och vill i övrigt se tydligare bevis för att bolaget skulle vara schysstare än sina konkurrenter. Anyfin lanserade även en gerillakampanj utanför bolagen Klarna, Qliro och Re:members kontor där man varnade för “lånehajar” i området. Bolaget valde även att samarbeta med cirka 100 influencers som även de gick ut och varnade för “lånehajar” på sina sociala medier (Resumé, 2019).  

 Bild hämtad från Resumé

 

Reklamkampanjen drogs dock tillbaka helt, efter att ha fått en hel del uppmärksamhet. Mimmi Grafström som är marknadschef på bolaget menade att de ville göra en kampanj som skulle synas och sticka ut, och då får man vara beredd på debatt och kritik (Resumé, 2019).

Här kunde det uppstått en rejäl kris för bolaget om inte denna kampanj hade dragits tillbaka. Dom uppmuntrar inte bara utan dem sänker även sina konkurrenter vilket är ett farligt spel. Det hade kunnat blivit en rejäl tvist om kampanjen hade fortsatt. Eftersom vi alla vet att krediter och lån inte är något att sträva efter blir det en väldigt fel bild av ett företag som vill tas seriöst och professionellt. Kanske att förtroendet för Anyfin började dala och detta märkte man efter en kort tid. Att man dessutom utmanar så pass stora organisationer hade kunnat gjort så att hela bolaget tillsammans med kampanjen gått ner i graven.

 

 

Referenser:

Eriksson, Mats. 2014. En kunskapsöversikt om krishantering, kriskommunikation och sociala medier. Nr 21. ISBN 978-91-87557-38-5

Fisher Liu, Brooke. Austin, Lucinda & Jin, Yan. 2011. How publics respond to crisis communication strategies: The interplay of information form and source. 37 (1): 345-355. doi:10.1016/j.pubrev.2011.08.004

Resumé. 2019. Anyfin kritiserades av Konsumentverket – nu drar de tillbaka kampanjen. https://www.resume.se/marknadsforing/reklam/anyfin-kritiserades-av-konsumentverket-nu-drar-de-tillbaka-kampanjen/ (Hämtad 2019-11-05)

Kommentera

Publiceras ej